SS-EN ISO 17660-1 och -2 omfattar svetsning av armeringsjärn, där bl.a. svetsarprövning och svetsprocedurkontroll ingår. EN 1090-2:2018 hänvisar till ISO 17660 för kvalificering av svetsare respektive svetsprocedurkontroll för svetsning av armeringsstål.

Något om ISO 17660

ISO 17660-1 och -2 omfattar en hel del provning. I Frågor och svar från AGS 445 pdf, 455 kB. ger fråga A41 lite klargöranden om provningen i ISO 17660.

ISO 17660-1 avsnitt 9.1 anger att:

"Tillverkaren av svetsade förband i armeringsstål ska ha tillgång till minst en ansvarig för tillsyn vid svetsning som överensstämmer med kraven i ISO 14731, med speciell teknisk kunskap inom området svetsning av armeringsstål (se bilaga B)."

ISO 17660-1 Bilaga B är informativ och en vägledning för vad man kan beakta vid bedömningen av teknisk kunskap. Bilagan pekar, utöver ISO 14731, på en utbildning specifik för svetsning av armeringsstål enligt riktlinjen EWF 544-01. Denna utbildning är inget krav enligt standarden (informativ bilaga - vägledning). Den som har att bedöma teknisk kunskap bör säkerställa att presonens CV, utöver kvalifikationer enligt ISO 14731, innehåller relevant erfarenhet av svetsning av armeringsstål, t.ex. utbildningar eller arbetsintyg.

Boverkets regler om svetsning av armeringsjärn/-stål

Svetsning av armeringsjärn och ingjutningsgods undantaget i BPF, EKS och EN 1090.

När det gäller boverkets regler hänvisar man lite fram och tillbaka mellan BKR och BBK. Enligt BKR bör svetsning av armering utföras enligt BBK avsnitt 8.6.2.1 som anger:

8.6.2.1 Allmänt

BKR avsnitt 7:54, tredje till femte stycket: Svetsning som berör kraftupptagande armering ska utföras så att svetsförband och armeringsstänger får erforderlig hållfasthet och seghet, med beaktande av de speciella risker som är förbundna med olika svetsmetoder.

Svetsning av armering till utmattningsbelastade konstruktioner ska utföras så att utmattningshållfastheten inte äventyras.

Med kraftupptagande armering avses all armering som inte används uteslutande för montering. Beträffande skarvsvetsning och fixeringssvetsning av armering samt svetsning av armering till annan ståldetalj med hänsyn till svetsbarhet samt hållfasthet och seghet, se avsnitt 7.3.3 nedan.

8.6.2.2 Fixeringssvetsning

Fixeringssvetsning mot kraftupptagande armeringsdelar bör endast förekomma i kontinuerlig produktion där regelbundet gott resultat kan förväntas. Armeringsstängers ändar behöver i detta sammanhang inte betraktas som kraftupptagande armeringsdelar.

8.6.2.3 Svetsning av armering till annan ståldetalj

Beräkning, utförande och kontroll av svetsförband mellan armering och annan ståldetalj bör ske enligt BSK avsnitt 6:3, 8:13, 8:4, 9:63 och 9:73 samt enligt Svetsförband i ingjutningsgods - Anvisningar för dimensionering, utförande och kontroll, BFR, rapport T8:1989.

8.6.2.4 Kompetens vid svetsning

Svetsarbete bör ledas och övervakas av en person som har särskild utbildning och erfarenhet rörande svetsning av armering och som har kännedom om gällande bestämmelser.

Svetsare förutsätts vara kunnig i svetsning av aktuellt slag och med aktuellt material. Svetsarkompetensen bör för allt svetsarbete ha styrkts genom en dokumenterad svetsarprövning och kompetensen bör kontrolleras fortlöpande genom bedömning av prover ur produktionen.

Första svetsarprövningen kan utföras med svetsarprov enligt tillämpliga delar av SS-EN 287-1. Dessutom påvisas fortlöpande förtrogenhet med svetsning i aktuell produktion.

7.3.3 Svetsad armering

BKR, avsnitt 7:43, fjärde stycket: Skarv- och fixeringssvetsad (häftsvetsad) armering och svetsat armeringsnät ska normalt vara svetsade så att de av svetsning påverkade områdena får en brotthållfasthet som överstiger armeringsstängernas flytgräns så mycket att ett segt brott möjliggörs.

Med fixeringssvetsning avses här hopsvetsning av armeringsstänger för att fixera deras inbördes läge under transport, gjutning och bearbetning.

Kraven på hållfasthet och seghet hos svetsförband bör normalt påvisas för byggnadsdelar i säkerhetsklass 2 och 3. Kraven påvisas genom dragprovning enligt den dragprovningsmetod som gäller för den i förbandet ingående armeringen. Flytlasten bestäms med avseende på materialets övre sträckgräns, Reh, eller förlängningsgräns, Rp0,2. Förbandet kan anses ha erforderlig hållfasthet och seghet om brottet inträffar med tydlig lokal kontraktion utanför det svetspåverkade området, dvs. minst 3 mm från närmaste svetskant, eller i övrigt om följande tre villkor uppfylls:

1. Den uppmätta flytlasten understiger inte armeringens flytlast beräknad ur
   armeringsstångens nominella area och nominellt värde på ReH eller Rp0,2.
2. Kvoten mellan uppmätt brottlast och flytlast uppgår till minst 1,08.
3. Den uppmätta töjningen över provstycket uppgår till minst 4 %.

Svetsarbete förutsätts ske med svetsbar armering, en lämplig svetsmetod och lämpliga svetsbetingelser samt i övrigt enligt BSK avsnitt 8:4. Beträffande definition av svetsbar armering se bilaga C.

Inverkan av svetsbetingelserna på bl.a. ett ståls härdbenägenhet kan bedömas med ledning av SS-EN 1011-2 samt A1-2004. Vid bestämning av lägsta arbetstemperatur enligt SS-EN 1011-2 samt A1-2004 kan normalt förutsättas att den ekvivalenta godstjockleken för en armeringsstång är lika med halva stångdiametern.

9.5.1 Kontroll vid tillverkning av armeringsenheter

Armeringsenheter med bestyrkta egenskaper bör kontrolleras vid tillverkning enligt bilaga B. Övriga armeringsenheter kontrolleras vid tillverkning enligt följande. Fortlöpande provning görs vid all svetsning under arbetets gång. Provningen kan utföras antingen som dragprovning eller som oförstörande provning enligt någon av de metoder som anges i BSK avsnitt 9:732.

Vid dragprovning uttas svetsat ingjutningsgods eller provenheter med svetsad skarv respektive fixeringssvets slumpmässigt ur aktuell produktion i den omfattning som framgår av tabell 9.5.1. Vid enhetlig produktion i stor skala kan provningsomfattningen begränsas till tre, respektive två provenheter per dag. Vid samma tillfälle som de ursprungliga provstyckena tas reservprovstycken ut som kan komma att erfordras vid en eventuell omprovning.

Vid skarvsvetsning mot ingjutna stänger görs den fortlöpande provningen på särskilda stänger som svetsas under minst lika krävande förhållanden beträffande läge, inspänning m.m. som för stängerna i konstruktionen.

Provningsfrekvens:

Tre dragprov för varje påbörjad kvantitet om

• 600 skarvar vid skarvsvetsning och stumsvetsning ände mot ände
• 200 skarvar vid skarvsvetsning och kälsvetsning med skarvstänger
• 30 ton kraftupptagande armering vid fixeringssvetsning

9.6.3.4 Svetsning av armering till annan ståldetalj

Kontroll av annan svetsning av armering än den som behandlas i avsnitt 9.5 bör omfatta:

• kontroll av att den som utför svetsarbeten har dokumenterad kompetens enligt avsnitt 8.6.2.4
• visuell kontroll av ytor och form hos svetsarna enligt SS-EN 970
• att tilläggskontroll enligt reglerna i BSK avsnitt 9:7 utförs för konstruktioner i säkerhetsklass 2 och 3.